Tenuta Belguardo “V” 2021
Är etiketten bra eller dålig?
NoseJob: C
Versala “A” till gemena “f” - från magi till felaktigt.
Färg: Vitt
Land: Italien
Område: Maremma Toscana DOC, Vermentino Superiore
Druva: Vermentino (Rolle)
Årgång: 2021
Alkohol: 13%
Producent: Tenuta Belguardo (Mazzei)
Namn: V
Inköpspris: 281kr (2024)
Inköpsplats: Systembolaget (tillfälligt släpp)
Eventuellt artikelnummer: 94438
Pappa Rolle?
Något är feldraget i min hjärna. Av någon anledning tänker jag på sprit, starkvin och drinkar när jag hör ordet Vermentino. Min instinkt har gruvligt fel. Det låter inte som en druva helt enkelt, kanske ska jag börja använda den franska synonymen istället, Rolle. Äh, det blir knas det också. Min pappa hette Roland. Rolle… Nä det blir inte bra. Vermentino är det, punkt slut (åtminstone i Italien).
Mamma Maremma.
Maremma är ett enormt stort område (2400 hektar vinmark). Det tar sin början vid den toskanska västkusten och letar sig hela vägen in till medeltidsstaden Siena. Inuti sig härbärgerar det ett helt annat område - Morellino di Scansano (mer om det en annan gång).
I många europeiska länder klassificerar man vinområden, och när så sker reglerar man till exempel tillåtna druvsorter, vinmakning, skördeuttag och datum för lansering. Ju högra klassificering desto hårdare reglering. Maremma kom upp sig från IGT ( Indicazione Geografica Tipica - näst lägsta, just före Vino da Tavola) till DOC (Denominazione di Origine Controllata, näst högsta) så sent som 2011. En förflyttning uppåt i hierarkin är normalt ett tecken på att områdets viner (och stilar) hittat både hem och renderat en större publik. Klassificering är både en känslig och komplicerad fråga som vi med all säkerhet har anledning att återkomma till. En sak ska man bära med sig dock, klassificeringen har väldigt lite att göra med huruvida ett vin är bra eller inte.
Ögon och näsa
Gul och gul.
Färgen på vinet är rätt förförisk faktiskt, det ser ju gott ut med sin gnistrande klara, lite hö-gula kulör. Rätt mycket färg, tycker ögonen, och munnen förbereder sig på ett lite malligt vitt vin. Men se, det ska visa sig vara fel.
Intensiteten beskrivs bäst som strax över medel, lite beroende på humör tror jag. En aning blygt, vill inte riktigt visa sig men har för den sakens skull inte brist på självförtroende. Dofter av gula plommon, gult äpple, omogen ananas och möjligtvis lite krossad kumquat. Överlag mogen frukt. Det doftar gott, om du lägger manken till och verkligen doftar. Och det ska man göra.
Mun och känsla
Bakåtvolt.
Oh! Frisk syra. Om munnen råkat somna så vaknar den garanterat nu (om benet kan somna, kan då också munnen somna? Tål att fundera på.) Och en liten beska minsann, en sån där trevlig beska som tycks göra en liten bakåtvolt innan den slinker ner för strupen. Smaken är ännu blygare än doften, och det är lite synd. Skulle man, gud förbjude, vara förkyld blir nog vinet mest en syra-juice. Kroppen är slinkig och nästan menlös. Men det är ok, mer än ok faktiskt - stilen blir rätt och riktig så, det ska med lätthet rinna ner i magen, och på vägen förbereda för mer mat, göra oss hungriga och redo för nya tag kring bordet.
Vinets längd (tiden som jag som konsument känner och njuter av vinet) är kort. Den skulle må bra av att vara längre.
Till vadå?
Fish lovers! Eller kanske ännu mer ni som är tokiga i skaldjur, på längden, tvären eller vertikalen (?), ni har en kompis att hålla i handen här. Det finns en sälta, ett släktskap till havet i det här vinet - det ropar efter sina kompisar bläckfisken och maneten. Nej kanske inte maneten, men alla andra!
Toscana, vilken makalös mångsidighet i något så nästan övernaturligt vackert.